Ny blogg!

Nu flyttar jag bloggen till min hemsida, den här har varit alltför tung att arbeta med men den kommer finnas kvar en tid framöver. Välkommen in på min nya: http://chowlands.hemsida24.se/

En liten filmsnutt!

Valparna mår utmärkt. Från att alla öppnat ögonen har det exploderat av aktivitet i lådan. På bara ett par dagar nu har alla blivit stadigare, står högre på benen och kilar omkring med väldig fart. Dessutom interagerar de mycket mer med varann. Dom tvättar och snuttar på varann, bits och brottas lite. Fullkomligt ljuvliga är dom.

Lägger ut den här lilla filmen som jag tog med kameran när valparna var alldeles nyfödda. Jag var så fascinerad över deras kraft och energi. Om bara tekniken är med mig blir det fler filmer framöver.

Tuff fyller 6 månader idag!

Lilla, stora Tufflan fyller 6 månader idag! Åh, vilken härlig stor bebis hon är. Tufflan är rätta namnet för hon tufflar verkligen omkring på sina långa ben och med sin svajjiga kropp. Hon har ett ljuvligt, mjukt temprament och vill gärna följa mig vart jag går - mycket smickrande!! Busig är hon också, annars vore hon ju inte valp. En favoritsysselsättning är fortfarande att tugga på chowen Juni, som uthärdar - för det mesta! På sistone har hon hittat på lite mera hyss. Igår jagade jag runt efter henne i hundhagen då hon snott en av mina dyraste sandaler. Senare hade hon hittat en flugsmälla så den dög inte till mycket när det var dags för min sedvanliga nattliga myggrunda. En dag var hon in i badrummet och hittade en toaborste. Denna berövades hon dock ganska snabbt men någon dag senare slank hon in på den andra toaletten och snodde i lönndom med sig den toaborsten ut i hundhagen där hon sedan låg och flisade efter bästa förmåga. Äckelnojja!!
Men det spelar ingen roll hur busig hon är, för mig är hon en ljuvlig, underbar och perfekt valp. Grattis lilla gumman! Här kommer några dagsfärska bilder på jubilaren!

Valparna käkar och växer!

Efter två dygn med Babys valpar börjar vi komma in i de nya rutinerna. Sömnen får man glömma några veckor, här är det vak som gäller. Puppisarna mår bra och jösses vad de växer. Jag var beredd på att de små skulle minska lite i vikt i början men hittills har de alla gått upp mellan 65 och 165 gram - otroligt tycker jag. Baby fortsätter att vara en exemplarisk mamma. Husets övriga hundar äga ej tillträde till hennes nya domäner. Imorse blev det ett väldigt muller då hon såg dem i hallen, utanför grinden och bortom en riggad "barrikad" som ska hålla de nyfikna lurvisarna på behörigt avstånd. Ute möter hon sin kompisar genom ett stängsel och det går väl an. Fast lite mullrade hon på Juni idag, som gladeligen kom störtandes mot stängslet för att hälsa - det gick inte an. Vi skyddar Baby från allt som kan störa henne så kompisarna är förvisade till den andra halvan av huset tills vidare. Sätter in några suddiga bilder på snusande valpar.

Sleeping beauties!

Vilken lycka!



Baby med sin första valp, en flicka.



Nu är de här, Babys ljuvliga små valpar. Det började natten till midsommardagen med att Baby var orolig och flåsig. Dagen förlöpte utan att hon verkade alltför besvärad. Så plötsligt på eftermiddagen står hon i ett av husets sovrum och skriker rakt ut medan hon hukar lite och en valp slinker ut på golvet helt utan förvarning och utan minsta tecken på krystvärk. Vi bar den lilla söta tikvalpen och ledde Baby till valplådan som riggats i arbetsrummet. Baby verkade överväldigad av den lilla krabaten men tog sig genast an att tvätta den. En timme senare kom nummer två och därefter följde ytterliga sju stycken i rasande fart. Hon födde alla nio, 5 hanar och 4 tikar inom loppet av 3½ timme. Det var en enorm känsla att få vara med henne under hela förlossningsarbetet och att känna hennes tillit till oss. Alla valparna mådde bra men på natten dog en av hanarna - vila i frid lilla vän!



Baby mår bra och är en fantastisk mamma som tar hand om sina ungar på bästa sätt. Jag är så fascinerad över hur härligt livliga och högljudda valparna är, för att inte tala om med vilken kraft de outtröttligt söker sig till maten. Det ska bli så roligt att följa dem i deras utveckling.



Lite extra kul är att valparna föddes på sin pappas, Felix 4-års dag. Vilken present Felix!! Under valpningen höll vi kontakt med hans husse Ulrik Nordin som lät meddela att Felix låg och sov medan valparna föddes - det är jobbigt att bli pappa! 

Tack Monika Karlsson på Chowhill's kennel samt Angela Sinisalo på Ålyans kennel för att Ni fanns till hands på telefon närhelst jag behövde Er.

                                                                                   

Valpväntan

Det har varit hopplöst att uppdatera hemsidan och bloggen på sistone - uppkopplingen går långsamt och när datorn är trög blir jag galen men skam den som ger sig, nu gör jag ett försök.

Här går vi i väntans tider med Baby. I och med att Nellys ev. dräktighet i våras, avbröts så abrupt med en livmoderinflammation, vågar vi knappt hoppas på att Baby verkligen bär på några valpar men mycket tyder på det. Vi pysslar om vår stora fina flicka på alla sätt och vis och försöker förbereda oss så gott vi kan på det som komma skall. Jag läser på om dräktighet, förlossning m.m. och arbetsrummet ska iordningställas med valplåda och bäddad soffa för kommande vaknätter. Ifrån vårt arbetsrum leder en balkongdörr ut till en hundgård som Baby och senare även valparna, kan ha ifred från de andra hundarna.

Det är nu 2 år sedan Baby kom till oss. En liten söt tulta som fullständigt bedårade oss och nu ska hon själv få valpar. Jag har länge drömt om att föda upp hundar och nu äntligen verkar det närma sig då jag ska få uppleva hur det är att vara med när valparna föds och sedan se dem växa och utvecklas. Det ska bli så roligt och jag ska göra mitt allra bästa för dem.



Baby 9 veckor.



Valborg och vårbruk!

Valborg idag. När man som jag bott större delen av livet i Uppsala innebar det förr att man åkte ner till slottsbacken och såg mösspåtagningen kl 15.00. Men nu är det länge sedan jag var där och sedan jag blev "lantis" är det inte mycket som lyckas locka mig in till stan.

Hos oss pågår just nu febril verksamhet. Vi river ut köket för renovering, röjer och fixar på tomten, i rabatter och trädgårdsland, Johan och Baby går på Slyngelkurs (för vem?!) och jag håller som vanligt på med allehanda textila alster - just nu är det kardning och tovning av ull samt att sticka på nyinköpt stickmaskin som gäller.

Hundarna mår bra och lilla söta Tufflan växer och frodas och plågar sina kamrater i flocken så mycket hon förmår. Nära nog varje dag tömmer hon ut en vattenskål (läs balja!) på golvet och vi vadar omkring i en ständig innepool. Ute har jag bytt vattenskålen mot en stor tung kastrull. Även denna tömmer hon regelbundet och släpar omkring i hundhagen. Snart är det dags att åka till Siggeforasjön för årets första hundbad. Det ska bli så kul att se hur hon reagerar när hon får ta sig an så mycket vatten, det lilla blötdjuret!


Härligt i vårsolen!

 Juni är en mycket fredlig tös vars lugna temprament sällan låter sig uppröras men igår kväll kom det i svallning. Hon skulle ut på sista kvällspinken i lilla hundgården och upptäckte några stora lövhögar som hon inte sett tidigare. Hon gick igång på alla cylindrar och morrande och mullrade ihärdigt mot dessa okända hot och ville inte ge sig och komma in. Det var sent och högst troligt sov grannbarnen så för att inte väcka någon fick jag ta till det tunga artilleriet, dvs. muta henne med godis och då kom hon blixtsnabbt in. Imorse tog hon sig en grundlig inspektion av detta okända hot och kunde slutligen erövra fienden, dvs. klampa runt ordentligt i alla löv. Jag säger som min systersons son Arvid 3 år: "Jag tycker sååå mycket om Junis"!



Juni erövraren!



Tufflan 3 månader idag!

Idag fyller Tufflan 3 månader! Vilka dubbla känslor det är att både vilja att hon ska fortsätta vara såhär liten, när man bara kan "skopa upp" henne i famnen och gosa med hennes varma lilla valpmage, samtidigt som man längtar efter att få se hur hon blir som vuxen tik. Tufflan har anpassat sig fort till vår brokiga flock. Hon gillar att busa med Baby och att retas lite med Baloo, men bara lite för han mullrar så väldigt när han är grinig. Hon har kommit på att Juni är en utmärkt tuggleksak, hon hänger och sliter och drar i stackars Juni som protesterar med sitt "chowiga" snark men uthärdar och på nätterna sover de båda ofta intill varann. Sunna är också mysig att sova bredvid, hos henne kan man krypa ihop och värma sig lite när man är ute. Nelly har varit ganska grinig på nykomlingen men häromdagen såg jag hur hon men en leksak i munnen bjöd in Tufflan till lek så det går framåt även där.
För mig är hon bara helt ljuvlig hur mycket hon än kissar inne, väcker mig i "svinottan", flisar vedträn till sågspån och sprider runt i hela huset, sliter och drar i allt hon kan hitta på osv, osv...! Hon är rätt och slätt precis som en valp ska vara - helt underbar!

På upptäcksfärd i hundhagen!



När Johan och jag höjer staketet sitter Tufflan och Juni på brunnen och gör oss sällskap - inte alls ivägen!

 

                                                                                                                         

Det är så mysigt att ha någon att kura ihop sig intill!

Vårtecken och blomsterlängtan!

Långsamt, långsamt smälter snön här i Stenforsbacka. Längs med huset finns nu en rimpa av grus och gräs som kommit i dagen och det bara kliar i fingrarna att få börja kratta och fixa för våren.

En kväll lös det ett svagt sken under snön i rabatten, även kallad "ön". Det var den kvarglömda solcellslyktan som hade samlat några strålar sol genom snötäcket och lös en stund. Nu sticker den upp ovanför snön och och ger ännu mer vårlängtan.

Ön består av ett röse sprängsten i form av en oval kulle på ca 6 x 2 meter - antagligen ihopsamlat då man sprängt för att bygga huset. Med åren  har den delvis blivit överväxt av mossa och gräs och i ett hörn står en stor härlig höstrudbeckia som pryder sin plats i augusti. På insidan av ön har jag grävt en stor bågformad rabatt där jag försökt få till lite härlig doftande blomning av olika slag. Första året blev det ganska torftigt men det gav mersmak så förra året, i grevens tid innan frosten kom körde jag ner ett 60-tal!! olika arter av blommande växter i form av plantor, lökar och frön. Jag anlade också små, separata rabatter i och runt ön. Nu är jag så ivrig på att se om något har tagit sig. Det har haglat här två dagar i rad men snart kommer våren på "riktigt"! Jippi!



Blommande riddarsporre och phlox i "ön" förra sommaren.















Sockor och koftor!

Jag trodde att sockstickarsäsongen var över för min del men så blev det ytterligare ett par till systersonen Isak i födelsedagspresent. Jag gjorde dem i i lite tunnare garn, Iceland som är en blandning av ull, alpacka och akryl - hoppas de är lika slitstarka som vanligt raggsocksgarn.

Sen kunde jag inte låta bli att sticka ett par till mig själv av olika restgarner, jättekul att göra men många träliga trådar att fästa.

När dessa är klara ska jag ägna mig åt ett par sommarkoftor. Jag har påbörjat en som jag virkar av Drops ljungfärgade lin, så där lite på fri hand - det är jättekul; men eftersom jag sällan kan hålla mig till ett projekt i taget, har jag börjat spåna lite på en stickad kofta i ett spanskt garn av bomull och lin som jag fyndat på tradera. Jag tänker mig en kofta med lite vidd i nedtill, lite klockad kanske - vi får se vad jag förmår men jösses så kul det är.

En vecka med Tufflan!

Tänk så ljuvliga valpar är! Det vet ju alla vi hundgalna människor - men ändå, det måste sägas och på något märkligt sätt är varje valp man får glädjen att ta hem och in i familjen, den absolut ljuvligaste valp man någonsin haft. Precis så är det med lilla Tufflan! Hon är så söt, gosig, mysig, busig, tulig och rolig att orden inte räcker till att beskriva henne. Kavat är ett passande ord för hon har bekantat sig med allt och alla härhemma utan minsta tvekan eller osäkerhet. Min tanke med att kalla henne Tuff hade inget med adjektivet att göra utan bara en liten association på Newfoundland, njuffe, nuffe, tuff men sanningen är att hon är riktigt tuff. Nu kallar jag henne även för Tufflan för hon tufflar fram så gulligt när hon snokar omkring i huset eller på tomten.


Vi var ute och busade med en boll i det soliga vädret idag, Sunna, Juni, Tufflan och jag. Det gillade Tufflan.





Juni är fortfarande förundrad över vad det är jag har släpat hem - valpen måste inspekteras grundligt. På nätterna ligger de båda ofta intill varann så lite mysig måste även Juni tycka att Tuff är.

Det är härligt att krypa ihop intill Sunna en stund när man har lekt och busat! 

 

Men det var bollen som var bäst denna dag!



Välkommen Tuff!

Det här är Tuff - Ålyans Chocolate Candy Girl!



Tuff är en 9 veckor gammal newfoundlandstik som kom till oss i lördags. Vid gott mod tog hon sig genast an uppgiften att uforska sitt nya hem och bekanta sig med husets hundar. Juni, som hittills har varit minstingen i huset syntes väldigt förundrad över denna lilla varelse. På nätterna har Tuff lagt sig bredvid Juni som först rest sig upp och verkat mycket frågande över hur hon ska hantera sin nya roll som "storasyster" men sen har hon lagt sig ner och de två minstingarna har sovit gott intill varandra. Baloo, som var med i bilen när vi hämtade Tuff, ignorerade henne hela resan hem och tycker mest att hon är obehaglig. Han mullrar och springer undan om hon kommer för nära men det tycker Tuff är jättekul och fortsätter gärna att följa efter honom. Sunna är nyfiken men ligger lågt och är mest neutral. Baby och Nelly var mycket intresserade och nosade igenom den nya valpen grundligt. Nelly, som ju förhoppningsvis är i ett "välsignat tillstånd" är lite retlig och säger ifrån när Tuff stör henne då hon vilar medan Baby är nyfiken och gärna vill leka.

Jag vill sända ett varmt tack och en stor kram till Angela på Ålyans kennel för att hon tror på mig och lät mig köpa denna efterlängtade valp. Jag ser fram emot ett gott samarbete i framtiden. Nu väntar en underbar tid med denna ljuvliga lilla tjej. Hon är en underbart trygg och framåt valp, både gosig och busig. Det ska bli så roligt att följa lilla Tuffs utveckling till en stor, vuxen tik och försöka ge henne ett riktigt gott liv. Hon är så välkommen!

Felix har åkt!

Nu har Felix åkt hem igen! Efter att ha haft honom hos oss i en och en halv månad är det ganska tomt härhemma. Felix är en underbar landseerhane! Glad, stor och snäll, i sanning en "gentle giant".

En riktig busunge visade han sig också vara. Ute i hundhagen la han beslag på alla leksaker och rusade runt och retade alla som försökte ta dem ifrån honom. Baby är van att bestämma i flocken men nu hade hon funnit sin överman. En dag försökte hon ta en leksak från honom men då mullrade Felix till ordentligt och ställde sig över henne varpå Baby, till synes mycket förvånad genast gav sig. Jag tycker att det var en nyttig erfarenhet för henne då hon annars har en tendens att lägga beslag på allt som är roligt att leka med. De båda fortsatte att ha jättekul och busade ihop hela tiden han var här.

 

Felix var också en mycket gosig och kelen pojke. När han ville få lite extra kärlek och gos så såg han till att få det - jag menar, inte kunde man motstå honom när han kom och puffade på en med sin stora nos och ville bli klappad och kliad. När jag satt vid skrivbordet tryckte han alltid in sin stora skalle under min arm och när jag satt i soffan kom han och dreglade över stickning och garn. En tidig morgon kände jag att någon kröp upp i sängen och la sig bredvid mig - det visade sig vara Felix. Jag, som annars aldrig låter hundarna ligga i sängen låtsades inte om att han låg där utan lät honom ligga kvar - han var ju så gosig och oförarglig.

   

Eftersom Nelly löpte när Felix kom till oss uppstod snart kärlek. I några dagar uppvaktade han henne mycket gentlemannamässigt och till slut blev det parning. Nelly var den av våra hundar som Felix tillbringade mest tid med under hela sin tid här - dom var som ett troget gammalt par.

I den bästa av hundvärldar skulle Baloo och Felix kanske kunnat leva fredligt här, sida vid sida men nu vill ju sällan hanar samsas om flickorna i flocken så därför fick Felix åka hem igen och Baloo är åter ensam herre på täppan.

Vi önskar Felix "so long" och tackar Ulrik och Mia med respektive för visat förtroende och ser fram emot att ses igen. Vi hoppas att Nellys och Felix kärleksaffär kommer att bära frukt och att det kommer att födas små landseervalpar här om några veckor - vi håller tummarna!

Päls- och klovård på agendan!



Nelly



Så var det dags för lite frisering och kloklippning på raringarna. Så länge jag bara hade 3 hundar brukade jag gå igenom alla samma dag, nämligen torsdagar. När alla var klara blev det dammsugning och sen var både hundar och golv fina till helgen. I takt med att antalet hundar ökat och även katter så har begreppet "fint till helgen" blivit ett minne blott. Nu gäller det mest att röja så gott det går i den ständigt "flygande ryamattan" eller "vältrampade leråkern" eller "insläpade gräsängen" som alltsomoftast pryder mitt hem och päls- och klovården står nu på agendan mest för jämnan.

Jag tycker fortfarande att det är rogivande att borsta hundar - om de är samarbetsvillig vill säga - och jag sitter helst på golvet med dem.  



Baloo



Min första chowe, Burma var mycket ovillig vid kloklippning och jag förstod snart att det inte var själva klippandet som var problemet utan att hon inte gillade att tappa fotfästet då jag höll i en tass. Så jag satte henne i ett hörn i soffan och bullade upp med kuddar runt henne för att hon inte skulle förlorade balansen. Jag satt på golvet nedanför och då gick det bra att klippa. Dessutom hade jag en golvlampa som lös ovanifrån så att jag kunde ana var pulpan var i klorna.

Allt sedan Burma lärde mig detta har jag alltid hundens känsla av balans i åtanke vid kloklippning och det brukar inte vara några problem - utom med Baloo förstås för han är vår lilla krångelpojke och det kan han få vara tycker jag, klorna blir i alla fall klippta trots hans motvilja.

Gosig värme för kalla händer!

Jag är så otroligt kall om händerna nuförtiden vilket kanske inte är så konstigt då huset vissa tider på dagen är ganska kallt. Innan vi fått igång eldarna i kamin och vedspis är det inte mer än 13-15 grader i det här huset. Så jag gjorde mig ett par små pulsvärmare av tjockt härligt ullgarn och visst värmde de lite men inte tillräckligt. Nu har jag virkat mig ett par rejäla halvvantar med en påknäppbar "fingertuta" - mycket praktiskt. Jag virkade med Garngrossistens raggsocksgarn med virknål nr 5 och prövade mig fram. Det blev till att göra-om-göra-rätt några gånger men nu funkar dom bra.

  

Jag har köpt mig ett par avmaskningsnålar på Tradera - jättebra. I åratal har jag varit utan och istället fört över maskor på en tråd men det är så mycket lättare att föra tillbaka maskorna på sticka från en nål. Ja, sen håller jag på med andra ärmen på min kofta i Karisma som aldriiig blir klar för att jag hela tiden smiter emellan med något annat kul. Men nu får jag snart använda den medan det ännu är någon vinter kvar!

Stickvinter

Denna vinter har jag ägnat mycket tid till att sticka. Före jul stickade jag julklappar som en besatt, det blev 8 par raggsockor och 3 stycken barntröjor - allt i underbar ull. Jag påbörjade julklappsstickningen lite väl sent på hösten så för att hinna stickade jag långt in på nätterna och upptäckte att jag nästan kunde sticka i sömnen - åtminstone gick stickorna fortfarande när jag nickade till då och då. Hur som helst, den sista sockan stickades klart på väg i bilen till min bror på annandagen och jag fäste de sista trådarna på parkeringen utanför dem. Har man bestämt sig så har man!

Fjord - norsk ull

 

Nackdelen med att sticka till små barn (och större också, antar jag) är att även om man tar till och stickar i betydligt större storlek än man tror kommer behövas så hinner man knappt prova plagget innan de små rackarna har vuxit ur dem. Men roligt var det att få göra dessa babytröjor och när de är för små kan man ju alltid återanvända garnet och göra sockor el. dyl.

Garnstudio`s Babyull - merino