Vårtecken och blomsterlängtan!

Långsamt, långsamt smälter snön här i Stenforsbacka. Längs med huset finns nu en rimpa av grus och gräs som kommit i dagen och det bara kliar i fingrarna att få börja kratta och fixa för våren.

En kväll lös det ett svagt sken under snön i rabatten, även kallad "ön". Det var den kvarglömda solcellslyktan som hade samlat några strålar sol genom snötäcket och lös en stund. Nu sticker den upp ovanför snön och och ger ännu mer vårlängtan.

Ön består av ett röse sprängsten i form av en oval kulle på ca 6 x 2 meter - antagligen ihopsamlat då man sprängt för att bygga huset. Med åren  har den delvis blivit överväxt av mossa och gräs och i ett hörn står en stor härlig höstrudbeckia som pryder sin plats i augusti. På insidan av ön har jag grävt en stor bågformad rabatt där jag försökt få till lite härlig doftande blomning av olika slag. Första året blev det ganska torftigt men det gav mersmak så förra året, i grevens tid innan frosten kom körde jag ner ett 60-tal!! olika arter av blommande växter i form av plantor, lökar och frön. Jag anlade också små, separata rabatter i och runt ön. Nu är jag så ivrig på att se om något har tagit sig. Det har haglat här två dagar i rad men snart kommer våren på "riktigt"! Jippi!



Blommande riddarsporre och phlox i "ön" förra sommaren.