Vårtecken och blomsterlängtan!

Långsamt, långsamt smälter snön här i Stenforsbacka. Längs med huset finns nu en rimpa av grus och gräs som kommit i dagen och det bara kliar i fingrarna att få börja kratta och fixa för våren.

En kväll lös det ett svagt sken under snön i rabatten, även kallad "ön". Det var den kvarglömda solcellslyktan som hade samlat några strålar sol genom snötäcket och lös en stund. Nu sticker den upp ovanför snön och och ger ännu mer vårlängtan.

Ön består av ett röse sprängsten i form av en oval kulle på ca 6 x 2 meter - antagligen ihopsamlat då man sprängt för att bygga huset. Med åren  har den delvis blivit överväxt av mossa och gräs och i ett hörn står en stor härlig höstrudbeckia som pryder sin plats i augusti. På insidan av ön har jag grävt en stor bågformad rabatt där jag försökt få till lite härlig doftande blomning av olika slag. Första året blev det ganska torftigt men det gav mersmak så förra året, i grevens tid innan frosten kom körde jag ner ett 60-tal!! olika arter av blommande växter i form av plantor, lökar och frön. Jag anlade också små, separata rabatter i och runt ön. Nu är jag så ivrig på att se om något har tagit sig. Det har haglat här två dagar i rad men snart kommer våren på "riktigt"! Jippi!



Blommande riddarsporre och phlox i "ön" förra sommaren.















Sockor och koftor!

Jag trodde att sockstickarsäsongen var över för min del men så blev det ytterligare ett par till systersonen Isak i födelsedagspresent. Jag gjorde dem i i lite tunnare garn, Iceland som är en blandning av ull, alpacka och akryl - hoppas de är lika slitstarka som vanligt raggsocksgarn.

Sen kunde jag inte låta bli att sticka ett par till mig själv av olika restgarner, jättekul att göra men många träliga trådar att fästa.

När dessa är klara ska jag ägna mig åt ett par sommarkoftor. Jag har påbörjat en som jag virkar av Drops ljungfärgade lin, så där lite på fri hand - det är jättekul; men eftersom jag sällan kan hålla mig till ett projekt i taget, har jag börjat spåna lite på en stickad kofta i ett spanskt garn av bomull och lin som jag fyndat på tradera. Jag tänker mig en kofta med lite vidd i nedtill, lite klockad kanske - vi får se vad jag förmår men jösses så kul det är.

En vecka med Tufflan!

Tänk så ljuvliga valpar är! Det vet ju alla vi hundgalna människor - men ändå, det måste sägas och på något märkligt sätt är varje valp man får glädjen att ta hem och in i familjen, den absolut ljuvligaste valp man någonsin haft. Precis så är det med lilla Tufflan! Hon är så söt, gosig, mysig, busig, tulig och rolig att orden inte räcker till att beskriva henne. Kavat är ett passande ord för hon har bekantat sig med allt och alla härhemma utan minsta tvekan eller osäkerhet. Min tanke med att kalla henne Tuff hade inget med adjektivet att göra utan bara en liten association på Newfoundland, njuffe, nuffe, tuff men sanningen är att hon är riktigt tuff. Nu kallar jag henne även för Tufflan för hon tufflar fram så gulligt när hon snokar omkring i huset eller på tomten.


Vi var ute och busade med en boll i det soliga vädret idag, Sunna, Juni, Tufflan och jag. Det gillade Tufflan.





Juni är fortfarande förundrad över vad det är jag har släpat hem - valpen måste inspekteras grundligt. På nätterna ligger de båda ofta intill varann så lite mysig måste även Juni tycka att Tuff är.

Det är härligt att krypa ihop intill Sunna en stund när man har lekt och busat! 

 

Men det var bollen som var bäst denna dag!



Välkommen Tuff!

Det här är Tuff - Ålyans Chocolate Candy Girl!



Tuff är en 9 veckor gammal newfoundlandstik som kom till oss i lördags. Vid gott mod tog hon sig genast an uppgiften att uforska sitt nya hem och bekanta sig med husets hundar. Juni, som hittills har varit minstingen i huset syntes väldigt förundrad över denna lilla varelse. På nätterna har Tuff lagt sig bredvid Juni som först rest sig upp och verkat mycket frågande över hur hon ska hantera sin nya roll som "storasyster" men sen har hon lagt sig ner och de två minstingarna har sovit gott intill varandra. Baloo, som var med i bilen när vi hämtade Tuff, ignorerade henne hela resan hem och tycker mest att hon är obehaglig. Han mullrar och springer undan om hon kommer för nära men det tycker Tuff är jättekul och fortsätter gärna att följa efter honom. Sunna är nyfiken men ligger lågt och är mest neutral. Baby och Nelly var mycket intresserade och nosade igenom den nya valpen grundligt. Nelly, som ju förhoppningsvis är i ett "välsignat tillstånd" är lite retlig och säger ifrån när Tuff stör henne då hon vilar medan Baby är nyfiken och gärna vill leka.

Jag vill sända ett varmt tack och en stor kram till Angela på Ålyans kennel för att hon tror på mig och lät mig köpa denna efterlängtade valp. Jag ser fram emot ett gott samarbete i framtiden. Nu väntar en underbar tid med denna ljuvliga lilla tjej. Hon är en underbart trygg och framåt valp, både gosig och busig. Det ska bli så roligt att följa lilla Tuffs utveckling till en stor, vuxen tik och försöka ge henne ett riktigt gott liv. Hon är så välkommen!

Felix har åkt!

Nu har Felix åkt hem igen! Efter att ha haft honom hos oss i en och en halv månad är det ganska tomt härhemma. Felix är en underbar landseerhane! Glad, stor och snäll, i sanning en "gentle giant".

En riktig busunge visade han sig också vara. Ute i hundhagen la han beslag på alla leksaker och rusade runt och retade alla som försökte ta dem ifrån honom. Baby är van att bestämma i flocken men nu hade hon funnit sin överman. En dag försökte hon ta en leksak från honom men då mullrade Felix till ordentligt och ställde sig över henne varpå Baby, till synes mycket förvånad genast gav sig. Jag tycker att det var en nyttig erfarenhet för henne då hon annars har en tendens att lägga beslag på allt som är roligt att leka med. De båda fortsatte att ha jättekul och busade ihop hela tiden han var här.

 

Felix var också en mycket gosig och kelen pojke. När han ville få lite extra kärlek och gos så såg han till att få det - jag menar, inte kunde man motstå honom när han kom och puffade på en med sin stora nos och ville bli klappad och kliad. När jag satt vid skrivbordet tryckte han alltid in sin stora skalle under min arm och när jag satt i soffan kom han och dreglade över stickning och garn. En tidig morgon kände jag att någon kröp upp i sängen och la sig bredvid mig - det visade sig vara Felix. Jag, som annars aldrig låter hundarna ligga i sängen låtsades inte om att han låg där utan lät honom ligga kvar - han var ju så gosig och oförarglig.

   

Eftersom Nelly löpte när Felix kom till oss uppstod snart kärlek. I några dagar uppvaktade han henne mycket gentlemannamässigt och till slut blev det parning. Nelly var den av våra hundar som Felix tillbringade mest tid med under hela sin tid här - dom var som ett troget gammalt par.

I den bästa av hundvärldar skulle Baloo och Felix kanske kunnat leva fredligt här, sida vid sida men nu vill ju sällan hanar samsas om flickorna i flocken så därför fick Felix åka hem igen och Baloo är åter ensam herre på täppan.

Vi önskar Felix "so long" och tackar Ulrik och Mia med respektive för visat förtroende och ser fram emot att ses igen. Vi hoppas att Nellys och Felix kärleksaffär kommer att bära frukt och att det kommer att födas små landseervalpar här om några veckor - vi håller tummarna!