Tänk så ljuvliga valpar är! Det vet ju alla vi hundgalna människor - men ändå, det måste sägas och på något märkligt sätt är varje valp man får glädjen att ta hem och in i familjen, den absolut ljuvligaste valp man någonsin haft. Precis så är det med lilla Tufflan! Hon är så söt, gosig, mysig, busig, tulig och rolig att orden inte räcker till att beskriva henne. Kavat är ett passande ord för hon har bekantat sig med allt och alla härhemma utan minsta tvekan eller osäkerhet. Min tanke med att kalla henne Tuff hade inget med adjektivet att göra utan bara en liten association på Newfoundland, njuffe, nuffe, tuff men sanningen är att hon är riktigt tuff. Nu kallar jag henne även för Tufflan för hon tufflar fram så gulligt när hon snokar omkring i huset eller på tomten.
Vi var ute och busade med en boll i det soliga vädret idag, Sunna, Juni, Tufflan och jag. Det gillade Tufflan.
Juni är fortfarande förundrad över vad det är jag har släpat hem - valpen måste inspekteras grundligt. På nätterna ligger de båda ofta intill varann så lite mysig måste även Juni tycka att Tuff är.
Det är härligt att krypa ihop intill Sunna en stund när man har lekt och busat!
Men det var bollen som var bäst denna dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar