Päls- och klovård på agendan!



Nelly



Så var det dags för lite frisering och kloklippning på raringarna. Så länge jag bara hade 3 hundar brukade jag gå igenom alla samma dag, nämligen torsdagar. När alla var klara blev det dammsugning och sen var både hundar och golv fina till helgen. I takt med att antalet hundar ökat och även katter så har begreppet "fint till helgen" blivit ett minne blott. Nu gäller det mest att röja så gott det går i den ständigt "flygande ryamattan" eller "vältrampade leråkern" eller "insläpade gräsängen" som alltsomoftast pryder mitt hem och päls- och klovården står nu på agendan mest för jämnan.

Jag tycker fortfarande att det är rogivande att borsta hundar - om de är samarbetsvillig vill säga - och jag sitter helst på golvet med dem.  



Baloo



Min första chowe, Burma var mycket ovillig vid kloklippning och jag förstod snart att det inte var själva klippandet som var problemet utan att hon inte gillade att tappa fotfästet då jag höll i en tass. Så jag satte henne i ett hörn i soffan och bullade upp med kuddar runt henne för att hon inte skulle förlorade balansen. Jag satt på golvet nedanför och då gick det bra att klippa. Dessutom hade jag en golvlampa som lös ovanifrån så att jag kunde ana var pulpan var i klorna.

Allt sedan Burma lärde mig detta har jag alltid hundens känsla av balans i åtanke vid kloklippning och det brukar inte vara några problem - utom med Baloo förstås för han är vår lilla krångelpojke och det kan han få vara tycker jag, klorna blir i alla fall klippta trots hans motvilja.